Man kan ana vem som e fadern...
/Sam
söndag, augusti 22, 2010
torsdag, september 11, 2008
Uppis nästa...
Välkommen till Varbergskvällen...
Precis på vart me mor på en kvällsvisning på Prästgatan 18.
D va spec... Mamma va nog tredje yngst tror ja me sina knappa 60... Sen va d Therese o ja då...
Han visade en massa fina ullprylar! Täcken, kuddar, madrasser, morgonrockar, sittdynor, resekuddar, gördlar o en massa annat... för att inte glömma hudkrämerna och allt annat möjligt!!
Skön skåning, med en massa dyra med väldigt ulliga prylar!
Säkert jättegott att sova i om det vore för d där kittlande ullet då, så ju visst va hela poängen me d...
Imorrn bär d av till Uppis! E visst ett par kompisar till oss som gifter sig på lördag... o så har frun o ja vart ett par i två år då! Va e bättre att fira med än ett hotellrum i staden vi blev ihop i o varför inte ta en middag på restaurangen me stort R den där kvällen för 2 år sedan!
Vem vet, vi kanske ses?
Om du e i Uppis i helgen då...
Go kväll i stugan!
/Världens lyckligaste
Precis på vart me mor på en kvällsvisning på Prästgatan 18.
D va spec... Mamma va nog tredje yngst tror ja me sina knappa 60... Sen va d Therese o ja då...
Han visade en massa fina ullprylar! Täcken, kuddar, madrasser, morgonrockar, sittdynor, resekuddar, gördlar o en massa annat... för att inte glömma hudkrämerna och allt annat möjligt!!
Skön skåning, med en massa dyra med väldigt ulliga prylar!
Säkert jättegott att sova i om det vore för d där kittlande ullet då, så ju visst va hela poängen me d...
Imorrn bär d av till Uppis! E visst ett par kompisar till oss som gifter sig på lördag... o så har frun o ja vart ett par i två år då! Va e bättre att fira med än ett hotellrum i staden vi blev ihop i o varför inte ta en middag på restaurangen me stort R den där kvällen för 2 år sedan!
Vem vet, vi kanske ses?
Om du e i Uppis i helgen då...
Go kväll i stugan!
/Världens lyckligaste
onsdag, september 03, 2008
Världens lyckligaste...
Hej och välkommen tillbaka! - om du inte är här för första gången... i så fall: Välkommen hit!
Klockan är 18.25 och jag väntar ivrigt på att få dra på mig tröjan, ta klubba o skor i handen och gå till kvällens pass innebandy! Ska bli så vrålkul! Längtar så jag kan spricka!
Idag har jag varit på jobbet... som vanligt... Kanske låter som jag är trött på mitt jobb, men verkligen inte! Jag har förmånen att jobba med supersköna människor och har ett omväxlande jobb med mycket fritt ansvar och stora utmaningar! Dagen avslutades med ett massagepass med Isa... eftersom vi har egna massörer på jobbet, så fick det bli så! Isa har hårda nypor... man är allt lite mör när han har avslutat massagepasset.
Jaja, nog om det...
På fredag är det första gången sedan maj 2007. Det är dags att predika igen... i min och min frus nyblivna hemförsamling. Eller ja... jag har varit medlem i en massa år, men inte vart aktiv i församlingen. Therese, min fru, däremot blev medlem i söndags!
På fredag är det ungdomsmöte med skollgruppsinriktning och vilka får ta hand om det hela! Jo... Samuel & Therese... Jag tror jag längtar mer tills fredag än innebandyn ikväll. Det pirrar till och med lite i magen, så jag tror det är något stort på gång! Ska bli fantastiskt roligt!
Nä, nu är det snart dags för promenaden.
Jag måste bara yttra mig lite i frågan om Sarah Palins öde i det amerikanska presidentvalet... Har folk inget bättre för sig än att vältra sig i andras misstag? Om man ens kan ett barn kalla ett misstag... Tragiskt!
För min del önskar jag snarare henne all lycka och hoppas att den blivande pappan tar sitt förnuft till fånga och tar ansvar för sitt barn och hennes mamma. Om det nu inte bara är något media förvridit?! Vore ju inte första gången!
I vilket fall... jag är Världens lyckligaste man!
Med frun vid min sida, Go kväll!
Klockan är 18.25 och jag väntar ivrigt på att få dra på mig tröjan, ta klubba o skor i handen och gå till kvällens pass innebandy! Ska bli så vrålkul! Längtar så jag kan spricka!
Idag har jag varit på jobbet... som vanligt... Kanske låter som jag är trött på mitt jobb, men verkligen inte! Jag har förmånen att jobba med supersköna människor och har ett omväxlande jobb med mycket fritt ansvar och stora utmaningar! Dagen avslutades med ett massagepass med Isa... eftersom vi har egna massörer på jobbet, så fick det bli så! Isa har hårda nypor... man är allt lite mör när han har avslutat massagepasset.
Jaja, nog om det...
På fredag är det första gången sedan maj 2007. Det är dags att predika igen... i min och min frus nyblivna hemförsamling. Eller ja... jag har varit medlem i en massa år, men inte vart aktiv i församlingen. Therese, min fru, däremot blev medlem i söndags!
På fredag är det ungdomsmöte med skollgruppsinriktning och vilka får ta hand om det hela! Jo... Samuel & Therese... Jag tror jag längtar mer tills fredag än innebandyn ikväll. Det pirrar till och med lite i magen, så jag tror det är något stort på gång! Ska bli fantastiskt roligt!
Nä, nu är det snart dags för promenaden.
Jag måste bara yttra mig lite i frågan om Sarah Palins öde i det amerikanska presidentvalet... Har folk inget bättre för sig än att vältra sig i andras misstag? Om man ens kan ett barn kalla ett misstag... Tragiskt!
För min del önskar jag snarare henne all lycka och hoppas att den blivande pappan tar sitt förnuft till fånga och tar ansvar för sitt barn och hennes mamma. Om det nu inte bara är något media förvridit?! Vore ju inte första gången!
I vilket fall... jag är Världens lyckligaste man!
Med frun vid min sida, Go kväll!
torsdag, mars 22, 2007
Återigen...
Hejhej!!
Nu va ja tillbaka igen... efter ett låååångt uppehåll...
Kände bara för att skriva några rader innan jag gör klart det sista inför The big night! Ikväll ska vi ha vår första storsamling med alla skolgrupper i Sthlms län, eller ja... dom som kan komma åtminstone! Jesusbullarna och Jesuskladdkakan är bakad och packad i påsar och burkar. Nu ska allt bara ner i kassar, grädden ska inhandlas och vispas (görs på plats i Citykyrkan), kaffet ska kokas, saften ska blandas, gitarren ska packas, packas upp och stämmas och sen börjar en ljuvlig kväll hoppas vi!
Det verkar som det kan bli ett gäng goa ungdomar och faktiskt några ungdomsledare också! Det hade inte skadat nånstans... =) Önskar vi kan få ihop ett gäng grymma Ungdomsledare som tillsammans med oss uppmuntra ungdomarna i det här området! Det behövs verkligen!!
Men, men... den här kvällen!! Den kommer bli kanon...!! Ska bli så kul o träffa alla goa ungdomar!! Me love them!!
Nä, nu ska jag göra grejerna klarar för att åka!!
Ha en trevlig kväll du som läser detta och var välsignad!!
/Sam the masterman
Nu va ja tillbaka igen... efter ett låååångt uppehåll...
Kände bara för att skriva några rader innan jag gör klart det sista inför The big night! Ikväll ska vi ha vår första storsamling med alla skolgrupper i Sthlms län, eller ja... dom som kan komma åtminstone! Jesusbullarna och Jesuskladdkakan är bakad och packad i påsar och burkar. Nu ska allt bara ner i kassar, grädden ska inhandlas och vispas (görs på plats i Citykyrkan), kaffet ska kokas, saften ska blandas, gitarren ska packas, packas upp och stämmas och sen börjar en ljuvlig kväll hoppas vi!
Det verkar som det kan bli ett gäng goa ungdomar och faktiskt några ungdomsledare också! Det hade inte skadat nånstans... =) Önskar vi kan få ihop ett gäng grymma Ungdomsledare som tillsammans med oss uppmuntra ungdomarna i det här området! Det behövs verkligen!!
Men, men... den här kvällen!! Den kommer bli kanon...!! Ska bli så kul o träffa alla goa ungdomar!! Me love them!!
Nä, nu ska jag göra grejerna klarar för att åka!!
Ha en trevlig kväll du som läser detta och var välsignad!!
/Sam the masterman
torsdag, februari 15, 2007
söndag, februari 11, 2007
Livskvalité
Ibland funderar jag över vad verklig livskvalité är...
När man sitter och funderar över vad man vill bli, utbilda sig till, och så småningom jobba med hela sitt liv, så kommer det mängder med frågor upp i huvudet. Alla sluter dom upp kring ett och samma tema... vad anser jag vara livskvalite?
Sann livskvalité... Vad är det? Jag tror mig ha ett ganska bra tanke här ikväll...
För mig står det ganska klart att livskvalité hör ihop med glädje, att vara lycklig oavsett hur omständigheterna råkar se ut just för dagen, eller månaden.
Jag kanske ska börja med att säga att jag är en äkta prylbög... jag älskar prylar och prylar älskar mig! Det tar ofta inte många dagar efter att jag införskaffat en pryl som jag ser ett nytt behov som måste fyllas med ytterligare en pryl. Skulle jag göra en inventering över alla prylar jag har på lagret så skulle jag förmodligen själv bli ganska rädd... nog därför jag ännu inte gjort det!
Oftast använder jag dock mina prylar ganska väl... åtminstone så länge behovet av dem fortfarande finns kvar. Sen läggs de i en låda, ligger där och samlar damm tills den dag jag anser att jag verkligen aldrig mer kommer använda prylen och slänger den eller ger den till någon bättre behövande.
Många söker livet i sina prylar... det kan vara vad som helst... du vet nog själv de allra flesta grejerna som brukar stå med på listan.
Den stora frågan för mig är: Framkallar prylarna någon form av livskvalité?
Faktum är att jag tror det!
Nu kanske du rynkar på näsan och undrar över vad för slags materialistsvin jag är...
Men då vill jag fråga dig... Har du någon gång köpt en pryl och genast efter inköpet känt dig som världens lyckligaste man/kvinna och grymt nöjd med vad du precis har inhandlat? Inte? Då vill jag gärna veta vilken planet du kommer ifrån...
Men hur länge varar glädjen man kan känna när man rattar nya bilen för första gången? Eller startar den nya datorn för första gången och bara toknjuter av operativsystemets inloggningsljud?
Ett litet tag... men sen då? Det är då nästa pryl kommer in i bilden...
OK... prylar ger en form av livskvalité. De fyller ett visst behov, men det varar allt som oftast inte så länge.
Ok... relationer då...
Många söker bekräftelse i andra människor. Man ger sig åt olika människor beroende på vad man behöver just för den dagen eller månaden. Pojk-/Flickvännen byts ut med jämna mellanrum eftersom "hon/han inte kunde fylla de behov som fanns". Man ser oftare felet hos alla andra än hos sig själv... "Ta ut bjälken ur ditt eget öga innan du hjälper din vän att plocka ut stickan i hans/henns" har en gång en väldigt vis man sagt. Det ligger en hel del i det. Ingen av oss är fullkomliga, ingen av oss har alla svaren eller kan allt. Det är så det är... Men varför ser världen ut som den gör då på detta området? Att människor hoppar från en person till den andra i hopp om att få känna den där glädjen som alla innerst inne vill känna... varje dag, varje minut, varje sekund, oavsett hur mörka molnen på himlen är? Alla vill känna livskvalité...
Ikväll fick en händelse mig att fundera lite på detta... Jag tror nämligen att livskvalité handlar om så mycket mer än bara glädje. Det handlar om att veta att man har något att ge. Det handlar om att tro på andra människor så till den milda grad att man är beredd att göra bort sig själv så totalt för att dessa människor, kanske för första gången ska få lyckas. Det handlar om att göra ett intryck på världen runt omkring sig.
Jag önskar att, när jag är gammal nog för att hålla en stor fest för alla mina vänner, nära och kära att orden som sägs inte i första hand handlar om allt jag har gjort, inte i första hand handlar om alla prylar jag har ägt och låtit andra få del av, inte i första hand handla om massa olika människor som passerat revy genom mitt liv och som jag på den dagen inte har haft någon kontakt med på flera år. Jag vill inte att alla ord ska handla om image, pengar, makt och framgång. Jag önskar att orden skulle handla om mitt hjärtas eld för andra människor och deras behov av att möta den Jesus som totalt har vänt upp och ner på mitt liv - till det bättre!
Detta är livskvalité... att upptäcka, om man inte redan vet om det, att den man är och det hjärta som brinner inuti en gör någonting i andra människor och får betyda mer än man någonsin kunnat ana. Att upptäcka att hur många som älskar en, inte först och främst för allt man har och gör utan för det hjärta Gud varje håller på att forma mer likt sig själv, precis som en krukmakare när han formar sitt lerkärl.
Jag vill att orden ska handla om den jag är... precis som ikväll! Det är livskvalité...
Älskar dig Jocke och tack för allt du har fått betyda för mig under de 1½ åren vi har känt varann! Inte först och främst för allt du gjort, även om det är en hel del, utan för den du är...
När man sitter och funderar över vad man vill bli, utbilda sig till, och så småningom jobba med hela sitt liv, så kommer det mängder med frågor upp i huvudet. Alla sluter dom upp kring ett och samma tema... vad anser jag vara livskvalite?
Sann livskvalité... Vad är det? Jag tror mig ha ett ganska bra tanke här ikväll...
För mig står det ganska klart att livskvalité hör ihop med glädje, att vara lycklig oavsett hur omständigheterna råkar se ut just för dagen, eller månaden.
Jag kanske ska börja med att säga att jag är en äkta prylbög... jag älskar prylar och prylar älskar mig! Det tar ofta inte många dagar efter att jag införskaffat en pryl som jag ser ett nytt behov som måste fyllas med ytterligare en pryl. Skulle jag göra en inventering över alla prylar jag har på lagret så skulle jag förmodligen själv bli ganska rädd... nog därför jag ännu inte gjort det!
Oftast använder jag dock mina prylar ganska väl... åtminstone så länge behovet av dem fortfarande finns kvar. Sen läggs de i en låda, ligger där och samlar damm tills den dag jag anser att jag verkligen aldrig mer kommer använda prylen och slänger den eller ger den till någon bättre behövande.
Många söker livet i sina prylar... det kan vara vad som helst... du vet nog själv de allra flesta grejerna som brukar stå med på listan.
Den stora frågan för mig är: Framkallar prylarna någon form av livskvalité?
Faktum är att jag tror det!
Nu kanske du rynkar på näsan och undrar över vad för slags materialistsvin jag är...
Men då vill jag fråga dig... Har du någon gång köpt en pryl och genast efter inköpet känt dig som världens lyckligaste man/kvinna och grymt nöjd med vad du precis har inhandlat? Inte? Då vill jag gärna veta vilken planet du kommer ifrån...
Men hur länge varar glädjen man kan känna när man rattar nya bilen för första gången? Eller startar den nya datorn för första gången och bara toknjuter av operativsystemets inloggningsljud?
Ett litet tag... men sen då? Det är då nästa pryl kommer in i bilden...
OK... prylar ger en form av livskvalité. De fyller ett visst behov, men det varar allt som oftast inte så länge.
Ok... relationer då...
Många söker bekräftelse i andra människor. Man ger sig åt olika människor beroende på vad man behöver just för den dagen eller månaden. Pojk-/Flickvännen byts ut med jämna mellanrum eftersom "hon/han inte kunde fylla de behov som fanns". Man ser oftare felet hos alla andra än hos sig själv... "Ta ut bjälken ur ditt eget öga innan du hjälper din vän att plocka ut stickan i hans/henns" har en gång en väldigt vis man sagt. Det ligger en hel del i det. Ingen av oss är fullkomliga, ingen av oss har alla svaren eller kan allt. Det är så det är... Men varför ser världen ut som den gör då på detta området? Att människor hoppar från en person till den andra i hopp om att få känna den där glädjen som alla innerst inne vill känna... varje dag, varje minut, varje sekund, oavsett hur mörka molnen på himlen är? Alla vill känna livskvalité...
Ikväll fick en händelse mig att fundera lite på detta... Jag tror nämligen att livskvalité handlar om så mycket mer än bara glädje. Det handlar om att veta att man har något att ge. Det handlar om att tro på andra människor så till den milda grad att man är beredd att göra bort sig själv så totalt för att dessa människor, kanske för första gången ska få lyckas. Det handlar om att göra ett intryck på världen runt omkring sig.
Jag önskar att, när jag är gammal nog för att hålla en stor fest för alla mina vänner, nära och kära att orden som sägs inte i första hand handlar om allt jag har gjort, inte i första hand handlar om alla prylar jag har ägt och låtit andra få del av, inte i första hand handla om massa olika människor som passerat revy genom mitt liv och som jag på den dagen inte har haft någon kontakt med på flera år. Jag vill inte att alla ord ska handla om image, pengar, makt och framgång. Jag önskar att orden skulle handla om mitt hjärtas eld för andra människor och deras behov av att möta den Jesus som totalt har vänt upp och ner på mitt liv - till det bättre!
Detta är livskvalité... att upptäcka, om man inte redan vet om det, att den man är och det hjärta som brinner inuti en gör någonting i andra människor och får betyda mer än man någonsin kunnat ana. Att upptäcka att hur många som älskar en, inte först och främst för allt man har och gör utan för det hjärta Gud varje håller på att forma mer likt sig själv, precis som en krukmakare när han formar sitt lerkärl.
Jag vill att orden ska handla om den jag är... precis som ikväll! Det är livskvalité...
Älskar dig Jocke och tack för allt du har fått betyda för mig under de 1½ åren vi har känt varann! Inte först och främst för allt du gjort, även om det är en hel del, utan för den du är...
söndag, januari 14, 2007
Framtiden... hur ser den ut?
Häromdan fick jag ett mail...
"Senast den 28 feb vill jag veta hur du ska göra till sommaren..."
Hur snäll e den om jag får fråga???
Kan man verkligen begära att få veta något som ska hända till sommaren när vinden viner runt husknutarna, regnet vräker ner (Borde kanske vara snö egentligen, men hallå!!! Vi bor i Sverige...o inte speciellt långt norrut!!) och den varme årstiden som vi kallar sommar fortfarande är långt borta??
Hmm... kanske det! Dom allra flesta vet nog ungefär vad som händer 6 månader senare i sina liv. Men, tyvärr, inte jag... Jag önskar ju självklart att ja visste, men ibland är det bara svårt!
Nu har ja levt i bananlådor mer eller mindre 3 år snart... och är lite smått förvirrad faktiskt! Vad är hemma? Vad är borta?
Visst säger jag att jag ska hem både till Varberg och Stockholm, men det kan ju bero på att jag har en säng på vardera stället. För övrigt har jag faktiskt en säng även i Uppsala, men det är för tillfället utlånad till Mr Persson i Östteamet, så jag vet inte om jag vill kalla Uppsala hem... det skulle ju innebära att Persson och jag ska dela säng och det är ja ju inte så sugen på...
Skulle nog behöva någon vis som kunde ta tag i mitt liv åt mig... Ska jag (eller snarare vi...vi är ju två liksom!) dra till Varberg för att börja återuppbygga ett liv där tillsammans med Therese, eller kanske dra tillbaka till Uppsala?! Där har vi ju i alla fall en gemensam nämnare... båda har bott i Uppsala innan och pluggat/jobbat där! Eller är det någon annanstans vi ska ta vägen.
Sen har vi ju det här med församling också... I Varberg finns det en församling som skriker efter hjälp men är vi rätt personer att lägga vår tid där eller vad är tanken? I Uppsala finns det församling och alltihop, men risken när man kommer in i något så stort som LO, är ju att man inte får ut man vill ha ut utan blir det man sist av allt vill bli: en mötesbesökare och inte en arbetare! Det problemet finns inte i Varberg direkt... där finns det hur mycket som helst och göra, men inte så mycket folk som kan göra det!
Hmmhmm... Har du läst Villes senaste inlägg? Annars gör det... klicka på "Villes blogg" så kommer du rätt. Där har du en församling som heter duga... den vill jag vara med om att bygga!
Men, men... vi får se hur det blir med livet mitt och Thereses!
Allting blir mycket lättare när man är singel, men mycket bättre när man är två! Nån som har en bra idé om vår framtid? Don't hesitate to call me! =)
Nä, nu blir det kaffe!! Undrar om du fick ut nåt av att läsa mitt lilla inlägg... förmodligen inte... hehe Men, men... jag fick tänka lite igen... på saker jag tänkt 17.000 gånger förmodligen redan!
Perkulatorbryggaren here I come!!
Hej på dig och ha en fin kväll!! =)
"Senast den 28 feb vill jag veta hur du ska göra till sommaren..."
Hur snäll e den om jag får fråga???
Kan man verkligen begära att få veta något som ska hända till sommaren när vinden viner runt husknutarna, regnet vräker ner (Borde kanske vara snö egentligen, men hallå!!! Vi bor i Sverige...o inte speciellt långt norrut!!) och den varme årstiden som vi kallar sommar fortfarande är långt borta??
Hmm... kanske det! Dom allra flesta vet nog ungefär vad som händer 6 månader senare i sina liv. Men, tyvärr, inte jag... Jag önskar ju självklart att ja visste, men ibland är det bara svårt!
Nu har ja levt i bananlådor mer eller mindre 3 år snart... och är lite smått förvirrad faktiskt! Vad är hemma? Vad är borta?
Visst säger jag att jag ska hem både till Varberg och Stockholm, men det kan ju bero på att jag har en säng på vardera stället. För övrigt har jag faktiskt en säng även i Uppsala, men det är för tillfället utlånad till Mr Persson i Östteamet, så jag vet inte om jag vill kalla Uppsala hem... det skulle ju innebära att Persson och jag ska dela säng och det är ja ju inte så sugen på...
Skulle nog behöva någon vis som kunde ta tag i mitt liv åt mig... Ska jag (eller snarare vi...vi är ju två liksom!) dra till Varberg för att börja återuppbygga ett liv där tillsammans med Therese, eller kanske dra tillbaka till Uppsala?! Där har vi ju i alla fall en gemensam nämnare... båda har bott i Uppsala innan och pluggat/jobbat där! Eller är det någon annanstans vi ska ta vägen.
Sen har vi ju det här med församling också... I Varberg finns det en församling som skriker efter hjälp men är vi rätt personer att lägga vår tid där eller vad är tanken? I Uppsala finns det församling och alltihop, men risken när man kommer in i något så stort som LO, är ju att man inte får ut man vill ha ut utan blir det man sist av allt vill bli: en mötesbesökare och inte en arbetare! Det problemet finns inte i Varberg direkt... där finns det hur mycket som helst och göra, men inte så mycket folk som kan göra det!
Hmmhmm... Har du läst Villes senaste inlägg? Annars gör det... klicka på "Villes blogg" så kommer du rätt. Där har du en församling som heter duga... den vill jag vara med om att bygga!
Men, men... vi får se hur det blir med livet mitt och Thereses!
Allting blir mycket lättare när man är singel, men mycket bättre när man är två! Nån som har en bra idé om vår framtid? Don't hesitate to call me! =)
Nä, nu blir det kaffe!! Undrar om du fick ut nåt av att läsa mitt lilla inlägg... förmodligen inte... hehe Men, men... jag fick tänka lite igen... på saker jag tänkt 17.000 gånger förmodligen redan!
Perkulatorbryggaren here I come!!
Hej på dig och ha en fin kväll!! =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
